Nu är det snart två månader sedan jag kom åter från Nepal. Fylld av upplevelser och energi började jag jobba dagen efter hemkomsten. Att hantera upplevelserna och samtidigt arbeta fullt har inte varit helt enkelt. Jag förstod då och förstår fortfarande att jag skulle tagit några dagar fritt för att kunna landa och överbrygga en stora skillnaden Nepal – Sverige och arbetsvardagen. Men nu är det som det är.
De tre veckorna i Chitre, byn 2300 möh där jag arbetade som volontär i den lilla skolan Lali Guran Primary School
(Lali Guran är det nepalesiska namnet på Rhododendon som är landets nationalblomma/växt), gav mig ett lugn, inre och yttre, som jag ville behålla efter hemkomsten. Tempot i Chitre var lugnt och stillsamt. Vyerna vackra och iögonfallande. Människorna vänliga, lugna, stillsamma. Alla hälsade Namaste med händerna framför bröstet i den klassiska hälsningen. Samarbetet med den erfarne volontärarbetaren Georges Cappelle och att jag kunde luta mig mot honom till stor del var bra i denna min första kontakt med Nepal och att arbeta som volontär. Allt detta sammantaget bidrog till det lugna tempot. Att behålla detta i vårt samhälle är inte lätt. Hjälpmedel på vägen är meditation, yoga, medveten andning, läsa och lyssna på Thich Nhat Hahn, Gå långa naturpromenader i långsamt tempo. Njuta av musik. Men också att titta på bilderna som jag tog bidrar till att återkalla den goda känslan som jag upplevde i Chitre.
I september ska jag visa bilder och berätta om resan på FN-föreningen i Örnsköldsvik. Det blir också en möjlighet att återigen dyka ner i minnena.

När jag har ett datum för det eventet lägger jag upp det här.

/Sten-Ove