Sömn. Sömn. Vad en natts djup sömn efter en lång resa gör med en resenär är nästan obeskrivligt. När väl bädden tagit åt sig av min kroppsvärme och blivit ett med kroppen sjönk jag in i en tung och vilsam vila och vaknar utvilad, redo att möta Kathmandu i dagsljus.
Efter frukost på takterassen hämtar Monots oss och chauffören kör oss till hinduiska Pashupatinathtemplet. Hela området pulserar och vi hamnar mitt i liv och död. Vid floden Bagmati flammar likbål. Människor sörjer sina avlidna. De bränns och sprids sedan i floden. Vi ser och känner röken från bålen. Flera lik kommer under tiden vi är där och närvaron av liv och död är påtaglig och stark. De gömmer inte undan döden. Den finns mitt bland oss alla. Denna upplevelse kommer att följa mig resten av livet.
Vi besöker även en inrättning för äldre där jag träffar denna dam.    
Efter en kopp vitt te beger vi oss mot den Boudnath med buddhiststupan och klostret där. Stupan raserades vid jordbävningen i april förra året och håller nu på att restaureras. Buddhistiska pilgrimer går tre varv runt stupan och sätter bönerullarna i rullning. Här köper jag den klangskål som jag tänkt göra så länge (för meditation). I klostret pågår bön och musik på trummor och blåsinstrument.

Georges, jag and Monots

Som sista attraktion för dagen åker vi till Durbartorget där jordbävningen orsakat stor förstörelse. Många byggnader har raserats helt och några bara delvis. Det pågår återuppbyggnadsarbete men det är ett otroligt omfattande arbete. Marknad, shops, gatuförsäljare, folkliv.
En dag med starka upplevelser.
/Sten-Ove